Väntan

Det händer inte så mycket med boken just nu. Jag väntar på att Mia ska bli klar med illustrationerna. Så för mig är det bara att vänta som gäller. Och just att vänta är något som präglar hela den här processen. 

Först var det väntan på att förlagen skulle svara. Jag skickade in manus till en mängd förlag i maj månad och senast igår fick jag svar från ett förlag som tackade nej. Och det där nejet får man vänja sig vid eftersom förlagen får mängder av manus skickade till sig och väldigt få blir antagna. Mitt manus går dessutom under "smalt" tema eftersom döden finns med och är därför ännu svårare att få utgivet. Allt hänger ju ihop med ekonomi och ju smalare tema desto färre läsare. Jag hade tur som fick ja från ett förlag efter bara två månader.

Min målsättning har varit att boken ska ut, på ett eller annat sätt. För att jag tycker att den tillför, inte bara för oss som mist ett barn utan för alla. För att se att man kan vara lillebror till en syster som är död och ändå ha en slags fortgående relation. Att se hur det kan gestalta sig och att livet går vidare.

Det fina är att man kan ge ut böcker själv idag. Det finns förlag som gör båda delarna och förlag som riktat in sig på bara egenutgivning. Då får man själv bekosta tryck med mera men ut kommer den i alla fall.

Här en länk med Tips på hur du lyckas med egen bokutgivning.

I slutet av mars ska alla illustrationer vara klara och skickas till förlaget. Efter det börjar processen med att sätta själva boken. Väva ihop text och illustrationer, bestämma papperskvalitet och storlek. Sedan kommer det bli ett antal korrektursvängar innan den går i tryck.

Jag väntar och längtar.
Otåligt.