Jag blir galet arg!
Nu larmar barnonkologer på Barncancercentrum i Göteborg om platsbrist. Igen. För tyvärr är platsbrist på Barncancercentrum avdelning 322 i Göteborg inget nytt. När Nora blev sjuk hösten 2010 fick vi ofta ligga på sjukhusets andra avdelningar vilket gjorde stor skillnad för henne både fysiskt och psykiskt. Under den där första hösten som cancersjuk blev Nora väldigt nedsatt och tappade 25% av sin kroppsvikt på bara 6 veckor vilket direkt kan skyllas på att vi inte fick vård på rätt avdelning. Med kontinuerlig vård på rätt avdelning av personal som känner igen hade man fångat upp hennes mående långt tidigare och satt in matsond. Det hade sparat både henne och oss föräldrar onödigt lidande.
Tyvärr gör glittriga galor till förmån för cancerforskning ingen skillnad för barn som är sjuka här och nu. Och det blir inget fuck cancer som avslut på det här inlägget, för att cancersjuka barn inte erbjuds säker vård kan inte skyllas på cancer utan på politiker som inte lyssnar. Kanske kommer de lyssna den dag det är försent om man med försent menar att något barn mister livet i onödan. Jag menar att det varit försent länge nu eftersom många cancersjuka barn har fått lida mer än de måste. I Noras fall blev den där hösten en stor del av hela hennes liv. Det smärtar
Platsbrist på barncanceravdelning-Hon-riskerar-att-drabbas
Inlägg från 2013 om samma sak.
blogg.barncancerfonden.se/arg-och-ledsen/
Ja, man kan inte bli annat än galet arg. Så mycket onödigt lidande familjer blir utsatta för. Så mycket ansvar man som föräldrar får ta för att rätt medicinering ska ges. Jag har ett helt (trasigt) hjärta fyllt med ärr efter haltande cancervård. Det är inte rätt mot någon. Främst för barnen förstås. Och för familjen. Men också för personal som gör sitt bästa att vårda utan rätt kunskap.
SvaraRaderaKramen slank bort...Men den finns alltid med!
RaderaKram tillbaka! Och ja, våra hjärtan är ärriga.
Radera