Det är stressigt och jag är trött.
In på stora varuhuset.
Fylla varuvagnen och bocka av på listan.
Längtar ut.
Från måstena.
Tänker på allt som är kvar att bockas av.
Det är jobbigt och tungt.
Mycket folk och kö.
Stressen pickar.
När jag går ut genom dörren sitter hon där
Våra ögon möts, vi ler och säger hej.
Hon som i bästa fall firar midsommar under tak.
Jag i det nyrenoverade sommarhuset.
Med alla måsten avbockade.
Bland familj, sill och jordgubbar.
Fy fan vad bra jag har det.
Jag känner tacksamhet.
Tacksamhet, sorg och saknad.
Fuck cancer!
Hej. Jag har läst dina inlägg och jag känner igen mig i väldigt mycket - tacksam för att du sätter ord på det. Jag skickar tankar till din Nora och dig och jag delar din sorg. Jag har också 3 barn, min äldste son dog för 2 år sen. Jag är där för de yngra syskonen och är so trött och ledsen, men känner ändå, att det nog kommer att gå. Dina texter om hur gamla dina barn är har tröstat mig. Det är så fel och konstigt, att de yngre blir äldre, men det har tyvärr hänt många gånger förr och det går att leva med det. Aldrig hade vi valt så.
SvaraRaderaJag bor inte i Sverige, jag har lärt mig svenska när jag studerade för längelänge sen (i det där andra livet). Det känns på något sätt lättare att läsa om döden på främmande språk.
Jag skulle bara lämna en hälsning, efter att jag har läst mycket om dig och er. Ha det så bra.
Julia