Svantes pappa berättar om hur sorgen inte går över. Men att den blir lättare att hantera över tid. Och när han åker ner i det djupa sorghålet får han inte längre panik för han vet att han tar sig upp igen. Det har han gjort många gånger förut.
Det har gått femton år för Svantes pappa. För mig bara nästan två år. Men det han beskriver har börjat bli en insikt även för mig. Det att sorgen aldrig kommer gå över men att den blir lättare att leva med. Att man blir bättre på att leva med det som gör ont.
I slutet av programmet avslutar reportern med orden,
"Vi fortsätter älska dom vi förlorat, det kan inte döden ta ifrån oss".
"Vi fortsätter älska dom vi förlorat, det kan inte döden ta ifrån oss".
Nej, det kan inte döden ta ifrån oss. Aldrig någonsin.
Fuck cancer!
Blev också berörd av Svantes pappa. Det får mig att inse att man måste bli vän med sorgen. Att DET faktiskt går även om det fortfarande gör ont.
SvaraRaderaKramar Camilla