Förhoppningar

Nyårsafton 2012

"Jag har inga förhoppningar på 2013. 
Det blir som det blir. 
Det värsta har hänt. 
Och inget kan bli värre".

Det har blivit den sista dagen på 2013.
Ett helt år utan den finaste dottern och systern.
Utan cancer, sjukhus och skräck.
Med djup sorg och saknad i varje andetag.

Ett helt år på sorgens resa.
Den som går upp och ner utan karta och kompass.
Som en berg och dalbana utan förare.
Hittills har det alltid gått upp efter ner.
Det ger mig hopp och något jag sakta börjar lita på.

Ett år där lillebror blivit storebror.
Slutat förskolan och börjat skolan.
Blivit lika gammal som storasyster när hon blev sjuk.
Och börjat sätta ord på saknaden, livet och döden.

Ett år som gett oss den finaste av gåvor.
En efterlängtad son och lillebror.
Och förälskelse, en avlägsen känsla från ett annat liv.
Före cancer, sorg och saknad.

Tacksam över att få känna den känslan.
Det ger mig hopp om liv.
Ett liv med sorg, saknad och glädje.

Livet fortsätter.
För att det måste det.
Och för att jag vill och vågar tro.
Jag har förhoppningar på 2014.

Fuck cancer!