-Jaså, gör dom? svarar jag.
-Ja.
-Fast det tror jag inte att dom gör och inte om man kremeras och blir aska.
-Nej, och Nora är ju aska nu fast jag har aldrig sett när hon är aska.
-Nej, inte jag heller.
-Fast dom som brände henne har ju det.
-Ja, och sedan la dom askan i en vit urna som ligger i jorden nu.
-Jag skulle vilja gräva upp urnan och hälla vatten på askan så kanske hon växer upp igen.
-Ja, tänk om det gick.
Tänk om.
Fuck cancer!
Ja, tänk om...
SvaraRaderaHan tänker så mycket finaste Ivar! Det är inte lätt att förstå döden som liten. Det går ju inte ens som vuxen.
Ni har så fina samtal!
Många kramar Camilla
Och jag tänker på mig och min storasyster som inte pratade om storebror alls när han dog. Era samtal är väldigt, väldigt fina i mina öron.
SvaraRaderaTack för att du låter mig läsa dina texter.
Stora tankar från en liten person, helt underbart om det hade kunnat vara så! Min sexårige son sa för ett par dagar sedan "mamma du och pappa kommer aldrig att dö för jag ska alltid bo med er". Dem tänker så mycket de små fina!
SvaraRadera