Vita solrosfrön

Kaxigt har jag pratat om att hon kommer dö snart. Att hon är ungefär hundra år nu och dessutom fått en tumör på ryggen. Vilken dag som helst kan det ske. Med lite skratt har vi pratat om hur vi ska begrava henne och att vi nog ska kremera henne först.  

Det där skojiga som ackompanjerats av dåligt samvete för att ingen lekt eller gosat med henne. Jag har hållit rent i buren, gett henne vatten och mat, och sett till att hon alltid haft ordentligt med favoritmaten att mumsa på. Vita solrosfrön. Men lek och gos har det varit dåligt med både från mig och övriga familjen.   

Igår hittade jag henne död i buren, liggandes på sidan bredvid matskålen, kall men inte stel. Lilla fina Pärlan, Noras sjuårspresent, det hett efterlängtade husdjuret som också gav oss den finaste av gåvor. Lycka i ögonen på sjuåringen, det där leendet vi gjorde allt för. Ett slags livselixir, motgiftet mot allt lidande och kämpande.   

Lilla fina Pärlan. Gråten kommer, blir så starkt påmind om liv och död, Noras stora glädje och minnen från sjuårsdagen. Den som blev den bästa av födelsedagar i motsats till den året innan.  

-Mamma, det här är min sämsta födelsedag, jag fick ta bort stygnen på min födelsedag. 

Jag håller med. Det är mycket som är det sämsta med den födelsedagen. En mager liten tjej med smärta, illamående och ingen ork. Paket som rivs upp utan leende. Några få hårtestar på huvudet och dagar från den CT röntgen som gav oss skräckbeskedet om att det första protokollet inte haft någon som helst effekt. Det som ingen av onkologerna varit med om. Då jag förstod att det här inte är bra, att det är så dåligt som det kan bli. 

Så det är tur att minnesbilderna från den bästa av födelsedagar är starka och levande. Lyckan över Pärlan, poolbad på spa, en pigg, stark och glad Nora full med energi. Discokalas med klassen, minutiöst planerad av en tjej med kontroll till skillnad mot alla dagar, veckor och månader utan. Den bästa födelsedagen och den sista. 

Lilla fina Pärlan. Nu har din lillhusse lagt dig på mjuk bomull i en liten ask, som din matte Nora har målat, tillsammans med foton på stormatte och lillhusse och några vita solrosfrön. 

Nora och Pärlan, jag hoppas att ni funnit varandra nu och att ni leker och gosar för fullt.

Fuck cancer!