tisdag 14 maj 2013

Häststrumpor

-Ivar, har du klätt på dig? frågar jag. 
-Nej, svarar Ivar. 
-Gör det då. 

Han kommer utskuttande från rummet. 
Med kläderna på och strumporna i handen. 
Inte de jag lagt fram. 
Eget val. 

Strumporna sätts på. 
Jag hajar till. 
Rosa och grå med hästar på. 
Norastrumpor. 

Jag minns. 
Den smalare foten i häststrumporna. 
Den sista sommaren. 
Här på landet. 

Det känns fint och gör ont på samma gång. 
Med lillebrorsfot i Norastrumpa. 
Foten som redan är större än strumpan.

Fuck cancer!

1 kommentar:

  1. Jag tänker att Ivars sätt att hantera minnena av Nora ändå "tvingar" er bearbetning av det svåraste genom det allra finaste av filter; nämligen Ivar. Ta hand om er!

    SvaraRadera