Yrkesval och rädsla

-Mamma, är du rädd för att dö?
-Nej, det är jag inte. 
-Är du inte rädd för att dö? Så då kommer du aldrig dö då?
-Jo, det kommer jag men jag är inte rädd för det. 
-Men varför inte då?
-Jag är inte det bara. Är du rädd för att dö?
-Ja, för det är jättefarligt att dö. 
-Jaså. Varför då?
-Men då äter man ju inte. Och leker inte. Och sover inte. Då finns man ju inte. 
-Fast det vet vi inte. Man kanske lever någon annanstans när man är död. 
-Nej, det gör man ju inte. Man ligger ju bara under en grav. Det gör ju Nora. 
-Ja, det gör hon. Fast hon kanske lever någon annanstans också. Kanske på en stjärna på himlen. 
-Jaha, vadå så hon kanske jobbar i en sådan där affär där eller? 
-Stora mataffären?
-Ja.
-Tror du att hon vill det?
-Nej.
-Vad tror du att hon vill jobba med då?
-På ett sjukhus. För att hon var så mycket på sjukhus. 
-Ja, det var hon. Tror du att hon vill jobba på sjukhus? Tänker du med människor eller djur. 
-Djur. På ett djursjukhus. Det tror jag att hon vill jobba med. 
-Ja, det tror jag med. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!


Hösten 2011, rum 8, avd 322, DSBUS.
Under djup koncentration utförs en av många operationer.

På bilden ligger Rosita i syrgastält och får mer sömnmedel. 
Allt går bra. Operationen utförs av en rutinerad veterinär och sann djurvän.