Repris

Vi är tillbaka. 
I samma rum och samma lägenhet.
Med samma fina gäng och några till.
Lägger kläder i samma garderob.
Äter frukost i samma kök.

Tittar ner i vardagsrummet.
Där ni satt och spelade spel. 
Ovetandes om den knappa tid som återstod.
Några få dagar.

Det känns overkligt.

Att vi är här. 

Att vi gör om den sista resan. 

Den allra sista.

Du känns nära.

Och långt bort.

En ny resa.

Utan. 

Fuck cancer!