Finaste skatten

Hösten 2011

Jag hämtar henne i skolan. 
En fin lärare möter mig med orden. 

-Kom och titta. Vi har gjort självporträtt idag och du måste se Noras. Det är så fantastiskt fint. 

Jag följer med och tittar. 
På porträttet som ligger på tork. 
Målat i akvarell.

Av min lilla tjej som målar sig själv med ett leende. 
Och blink med ena ögat. 
Efter mer än ett år med cancer. 
Med allt vad det innebär.

Ett porträtt som skänker tröst. 
Åt ett trasigt mammahjärta. 
Med ärr av svåra minnen. 
Av lidande och kämpande. 

Hon själv är inte riktigt nöjd. 

-Mamma, den där färgen är lite konstig för så ser ju inte huden ut. 

Nu sitter det på väggen. 
Inramad med specialglas som skyddar mot ljus. 
Ett ovärderligt konstverk. 
Min allra finaste skatt. 

Fuck cancer!