Rosita åker på Spa

20120216

Rosita är borta. Det är jag som upptäcker det när jag ska göra klar sängen för natten. Jag letar och letar. Vi är inlagda på avd 322 Barncancercentrum. Det är två dagar efter operationen i huvudet. Jag minns att hon var med i transporten hit. Att hon låg i Noras knä på britsen. 

Rosita som är det käraste hon har. Som varit med på nästan allt. Som kan lugna och trösta som ingen annan. Jag blir rädd och ledsen. Kan inte stå ut med tanken på att hon ska behöva sörja sin Russe när tiden är så knapp. Och för att de ska resa tillsammans. Något annat är otänkbart. 

Jag river upp lakan och kuddar. Tittar överallt. Igen och igen. Frågar M om han kan minnas när han såg henne senast. Sjuksköterskorna blandas in. De hjälper till att leta. En undersköterska vänder upp och ner på alla tvättpåsar.

En sjuksköterska ringer till tvätteriet och uppger signalement.

-Det är en liten vit chiuaua med lila rosetter i öronen. Hon ligger i en lila väska och har lila täcke på sig. Hon måste hittas.

De får telefonnummer till oss alla.

Det går någon dag tills Nora upptäcker det. Hon tar det förvånansvärt lugnt. Jag själv är uppriven inombords. Så kommer vi på att Ms kusin arbetar på det där tvätteriet. Farmor ringer henne och hon lovar att leta. Redan dagen efter får vi besked att hon är återfunnen. I en kasse full med gosedjur. Lättnad.

Först när jag berättar de glada nyheterna för Nora går det upp för henne. Hon blir ledsen. Väldigt ledsen.

-Russe. Jag vill ha Russe nu.

Någon dag senare återförenas de. Vi skojar om att Rosita är helt galen. Som åker på Spa på egen hand.

Nu är de på resan tillsammans. Någonstans.

Fuck cancer!