Lättnad

Jag tittar i ett fotoalbum. 
Letar efter något. Gråter. 
Jag måste få veta. 

Vem var med henne. 
Jag frågar någon som inte vet. 
Känslan griper tag. 

"Tänk om hon var ensam när hon dog."

Jag orkar inte gå vidare med tanken. Rädd. 
Gråten kommer djupt inifrån. 
Växer sig stor som en tsunami. 

Jag vaknar. 

Lättnad. Obeskrivlig lättnad. 
Jag var med.
Tack och lov. 

Fuck cancer!