-Ursäkta. Jag har tråkiga nyheter. Vi har fått klagomål på trädet. Att det hänger för mycket saker i det.
Jag tittar upp. Han som pratar ser snäll ut och har på sig arbetskläder. På bröstet står det "Svenska Kyrkan Kyrkogårdsförvaltningen".
-Men vem stör det? Att det hänger lite saker i trädet?
-Jag vet inte. Jag sa detsamma på kontoret. Men det finns alltid folk som stör sig.
-Hon var sju år när hon dog och har vänner i samma ålder som kommer hit. Vi vill att platsen ska kännas välkomnande och barnslig för barnens skull.
-Jag förstår. Men jag har bara fått order att säga till.
-Men trädet står ju precis vid vår plats.
-Ja, men trädet är vårt och om ni inte tar bort sakerna så måste vi göra det.
-Okej, jag förstår.
Vi säger inget mer. Men jag undrar. Vem har ont av ett litet träd vars nakna grenar är smyckade av små julgranskulor, några glittriga stjärnor, några pärlarmband, en fågelmatare och två ljuslyktor. Vid en sjuårig liten flickas plats på en kyrkogård.
Jag känner mig tom och arg. På den sura gubben eller tanten. För jag tänker att det är en sur gubbe eller tant som klagat. Men det vet jag ju såklart ingenting om.
Så tänker jag en stund. Och inser att jag kan strunta i den sura gubben eller tanten. Att det är Svenska Kyrkans Kyrkogårdsförvaltning det handlar om. För att de tar ställning för den klagande. Att den sura gubben eller tantens norm får vara rådande. De kunde bemött vederbörandes klagomål med orden.
-Så länge det inte hänger något stötande i trädet så ser vi inte att utsmyckningen kan väcka anstöt.
Så undrar jag om det är någon sur gubbe eller tant som klagat. Eller om det är Svenska Kyrkans Kyrkogårdsförvaltning som tycker. Att man inte ska få smycka ett träd på en kyrkogård. På en sjuårig liten flickas begravningsplats.
Själv tycker jag att små barn inte borde behöva ligga på begravningsplatser. Att mammor och pappor, vars barn ändå måste ligga på begravningsplatser, får hänga precis vad dom vill i träden bredvid. Och om trädsmyckning känns bra för mamman och pappan så skulle jag vara glad. Alldeles oavsett vad min egen åsikt om trädsmyckning skulle vara.
Fuck caner!
Jag blir alldeles matt. Trädkramare, får en helt ny betydelse. Nästan så att det där trädet borde fyllas. Alla grenar, hela stammen. Fullt av pärlor, små ljus, glimmande bilder och allt en sjuårig flicka liksom hennes familj. Behöver se på den plats som blev hennes. För att hela världen ska se och minnas. Att här finns den värdefullaste skatt. Begraven.
SvaraRaderaKram!
Upprörande! Denna vackra plats som betyder så mycket för så många vuxna och barn. Som gör det obegrpliga och onda lättare att hantera. En plats som så många uppskattar och bryr sig om, till skillnad från alla vissna blommor på gravar som få besöker. Jag förstår inte hur Svenska Kyrkan tänker här. De borde pyssla om den där lea stackars människan som hänger ut för mycket åsikter.
SvaraRaderaJättefint skrivit anonym, håller med dig, fyll trädet med allt ni och alla andra vill.
SvaraRaderaOm de som har ont av allt och stör sig på saker - ändå vågade säga de, nej de väljer alltid att vara anonyma - fegt!!
SvaraRaderaAllt som kan ge glädje och ljus i nattsvart sorg är bra för skälen. Hoppas ni får fortsätta smycka trädet - trotsa dom!!!! sätt upp en skylt. "Du som inte tycker de passar sig med dekorerat träd, blunda när du går förbi, oss ger trädet glädje och lugn i vår sorg"
Ann-Kristin Nilsson
Det kan inte vara sant. Träd, vid gravar där små skatter bor, ska vara pyntade. Er fina, fina flicka måste ha en fin, fin grav. Alla små, små barn måste få ha det. Vi, alla, måste hjälpas åt för hantera sorg och saknad efter älskade fina skatter som går i förväg. Jag blir så berörd.
SvaraRaderaKyrkan är många gånger trångsynt. Jag la en ikon på mammas grav och tänkte genast "får jag det?". Varför tänker man så? Vi tillsammans är ju kyrkan så trädet är ju även ert. Det är inte en privat ägodel och ni har samma rätt till eran smak som alla andra, alla kan inte tycka lika. Man har rätt att klaga men det är kyrkan som tar ansvar för att man anser sig behöva agera. Helt fel enligt min åsikt, kramar och styrka till er, för jag vet hur mycket energi som går åt vid sådana här tillfällen/Mia
SvaraRaderaGe inte upp. Hang upp mer. Styrka till er!
SvaraRaderaDet här är helt galet. Att de inte kan låta er ha saker i trädet, det är ju löjligt! Jag hoppas att de låter er vara :/
SvaraRaderaBeklagar verkligen sorgen för övrigt. Jag kan inte ens föreställa mig. Kram.
Åh, vad det är vackert med trädet ! Fortsätt hänga saker där, ni måste ju också ha rätt att ha fint vid skruttans grav.
SvaraRaderaÖnskar att det hade funnits ett lika fint träd bredvid min systers grav, men det gör det inte. Vi har pyntat där på annat vis.
Hon hade också Wilms, i början av 70-talet.
Tänker på er, jag har följt bloggen länge nu och läst om er resa mot avgrunden.
Kram
Suzanne
Tack för alla fina kommentarer! Det värmer!
SvaraRaderaI am really sorry to hear about your story. I spend a lot of time in cemeteries for whatever reason taking pictures and wondering over the peoples lives that were, their stories, those they left behind and live in wonder over how we culturally meet death and the diversity therein. I have been contemplating starting a book that deals with these thoughts, but haven't really gotten to the point of more than taking pictures and sketching my ideas. This story, your story, Wilms story has pushed me that closer to putting it together for real. Because I think it is important that we contemplate our perceptions around death, to understand the differences in each of us and how we deal with it, how the world deals with it. That there is no wrong or right way about it. KEep doing what you do and when all else fails plant your own tree on your side of the plot, heck plant several. And if you need any inspiration just have a look at the "gypsy" side of the cemetery in Malmö's St Petri Kyrkogård. It is the most colorful, crazy and amazing thing I have seen and I have seen a lot of cemeteries. Best Regards, Kim
SvaraRaderaJag fick höra talas om detta och jag är verkligen ledsen över den trångsynta hanteringen av utsmyckningen vid ditt barns grav. Det är inte rätt sätt att gå tillväga, att ställa ett ultimatum till någon som har förlorat sitt barn. (Om någon har klagomål så vore väl det lämpligaste att diskutera och kanske komma fram till en lösning som båda parterna kan komma överens om.)
SvaraRaderaÅ Svenska kyrkans vägnar vill jag verkligen be om ursäkt för denna hantering. Vår uppgift är inte att bestämma över vilka uttryck för sorg som människor får ha, vår uppgift är främst att möta människor, att glädjas med dom som glädjs och gråta med dom som gråter.
Om du vill och orkar diskutera saken vidare så föreslår jag att du tar kontakt med Kyrkogårdsförvaltningen i Göteborg (https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/kgf/) då det är dom som har hand om skötseln av våra kyrkogårdar.
Allt gott!
Ludvig Lindelöf
präst, Göteborgs Carl-Johans församling
Tack för fint inlägg!
RaderaProblemet är att det är precis det jag inte orkar. Diskutera med Kyrkogårdsförvaltningen om att få lov att ha sakerna kvar i trädet. Vi började hänga upp saker i samband med jordfästningen i april. Då trodde jag att trädet stod på vår plats. Det gör det inte utan alldeles bredvid men inte på någon annans grav. Jag har känt mig glad över trädet. Att det ser fint ut. Barnsligt och välkomnande. För oss kändes det viktigt med anledning av de barn som kommer dit. Noras vänner. Det har känts bra att kunna hänvisa till trädet till de som inte varit där förut. Antagligen kommer inte trädet se likadant ut om några år. Vårt behov kommer säkert inte vara lika stort att pynta. Och Noras vänner växer upp och kommer kanske inte gå dit i samma utsträckning.
Med vänlig hälsning Lena
Hej
SvaraRaderaGör mig ont att läsa att inte man låter människor få sörja på sitt egna sätt, att de inte kan acceptera att vi behöver olika sätt att få hantera vår sorg.
Men vissa är sådana, och de har ingen förståelse.
Själv har jag vänner som förlorade sitt barn 3 månader i plötslig spädbarnsdöd, vilket tog hårt på även mig.
Men lyssna här för detta är sant,
I förening vi bor satt jag då som ordinarie när detta inträffade och ville då använda 500kr för att köpa en blomma, bara för att visa att finns här.
Och jag visste att de ville att vi pratade med dem för de kände att detta hjälpe dem, jag menar att vi inte underviker och smyger förbi för att inte störa.
Men ordförande ville inte att vi tar 500kr ur kassan för att man måste tänka på medlemmarnas pengar, så jag betalde själv ur egen ficka.
men å andra sidan så vid årsstämman i denna förening så gick det bra att köpa flaskor med vin till avgående styrelse fast vi har ett arvode.
Jag påtalade detta utan att få en enda reflektion av andra ur styrelsen.
Så nu har jag lämnat mitt uppdrag i ren protest.
Jag vill bara med detta säga att det finns människor som inte har empati, och man kan bara hoppas att de inte hamnar i samma situation.
Jag hoppas att det ordnar sig för er.
En som bryr sig.
Hade det varit någon sörjande med en gravplats intill som hade framfört klagomålet hade jag kunnat ha viss förståelse. Nu blir det bara dumt.
SvaraRaderaI helgen skall jag åka till västra kyrkogården och hänga en liten lykta i det fina lilla trädet vid min mammas gravplats för att på så sätt visa mitt stöd. Den får hänga kvar i en vecka. Lite lagom civil olydnad.
/Fredrik S
Tycker nog att Ludvig kan ringa förvaltningen, när jag ringde för att klaga alldeles nyss var det inte världens trevligaste bemötande. Johan
SvaraRaderaVår familje grav finns på samma kyrkogård. Jag har stannat till vid det "pyntade trädet" i respekt för den djupa sorg de som hängt sakerna måste ha.
SvaraRaderaStör mig inte alls, tvärtom jag tycker det är vackert.
I all respekt
Ulla Bäcksin
Är en vanlig göteborgare som blev så berörd när jag läste GP i dag. Jag är så ledsen för er skull. Och blir så arg över kyrkoförvaltningens beteende. Jag tror att det finns människor som känner sig förminskade och osynliga i sin egen sorg, när någon annans sorg tar mer "plats". Kanske. Jag vet inte. Men det är den "snällaste" förklaring jag kan komma på till hur människor kan bete sig på ett så ondsint sätt att de klagar på hur ni uttrycker er sorg vid er dotters grav. Men som du skriver så spelar det liksom ingen roll, för det är förvaltningen som gör felet när de tar den klagande personens parti, det behöver de ju inte göra. Det var ju alldeles nyss er dotter gick bort, kan man inte ens få slippa påhopp den allra första tiden, de första åren. Ska inte ens några år få gå utan att folk lägger sig i. Som du skriver kommer det nog inte alltid att se ut så här. Jag är helt förbluffad och lider med er! Och tycker att bilderna i GP visade en vackert smyckad plats!
SvaraRaderaHar själv jobbat med gravadministration på annan ort och blir ledsen över bemötandet. 'Vi' gjorde inte så. Man kan bli förvånad över människors önskningar, men man ska visa respekt. Och jag tycker också att Ludvig ska ta upp detta.
SvaraRaderaDet är synd att personen som klagat inte vågar säga det direkt till er. Jag tror att de hade tänkt annorlunda då, om de fått träffa er. Att förlora ett barn är det värsta som kan hända en människa och man måste få visa sin sorg och respekt utifrån barnets ålder. Jag har själv förlorat en son, han var visserligen äldre, men jag dekorerade hans grav med lite julpynt året när han dog, för det ville jag att han skulle ha.
SvaraRaderaJag kan även förstå de som klagar. När man blir äldre glömmer man oftast hur det är att ha småbarn och har man t ex förlorat en livspartner så kanske man vill sitta där i lugn och ro. Ett dekorerat träd kan då kännas oroligt och störa sinnesfriden. Men däremot så är jag nästan övertygad om att den klagande ändrar sig om han/hon får träffa er och prata med er. Ni har ändå något gemensamt - sorgen.
Låt trädet finnas kvar som ett vårdträd, som ett minne. Bry dej inte om vad Kyrkogårdsförvalningens byråkrater bestämmer. Låt dem skämmas för ett okänsligt beslut.
SvaraRaderaSitter med gråten i halsen... hur kan vi människor vara så elaka mot varandra ??? och varför skicka en "oskyldig" med detta detta budskap... så otroligt fegt!!
SvaraRaderaAll världens värme till Er ! och hoppas att era hjärtan läker och att att ni får lugn och ro.
Varma kramar Marie Mukkulainen.
Utomlands är utsmyckning helt naturligt, men i Sverige har döden aldrig varit naturlig eller något vi vill minnas.
SvaraRaderaTänker på er och det ofattbara ni fått gå igenom och blir samtidigt varm av glädje över att ännu så länge få vara någorlunda frisk.
Att få leva och vara frisk är ingen självklarhet utan en gåva så alla vi som ännu är på jorden bör uppskatta våra dagar där.
Kram från en mamma och medmänniska
Blev så fruktansvärt ledsen när jag läste om detta i tidningen i morse. Skrev till och med en insändare till GP på stående fot där jag frågade mig hur personen som klagat kan leva med sig själv?? Vad är det för människor vi har omkring oss egentligen? Hur kan allt vara så cyniskt och hjärtlöst? Jag tycker att ni som föräldrar ska be någon i er närhet (som har mer ork) att ta strid för dekorationerna, kanske en förälder till en av dotterns vänner eller så. Det måste väl ändå finnas någon enda vettig människa på kyrkogårdsförvaltningen som kan stoppa denna kränkning av individers sorgearbete?? Många, stora och extra varma styrkekramar till hela er familj, vi känner med er!
SvaraRaderaJa, var går gränsen???
SvaraRaderaNi har varit med om något ofattbart fruktansvärt! Alla föräldrars värsta mardröm! Att folk kan irritera sig på hur ni pyntat ett träd vid Noras grav gör mig så ledsen och förbannad! Inga barn borde behöva begravas! Men när ni varit med om ett sådant trauma ska ni inte behöva stå till svars för hur ni gör hennes gravplats fin. Trädet är jättefint! Ni borde inte behöva lägga kraft, tid och tankeverksamhet kring pyntet. Låt trädet vara som det är och lägg er energi på att ta hand om er själva! Tar någon bort pyntet vill jag (och säkert många, många med mig) sätta ett vackert träd på Noras grav som ni och alla som sörjer er lilla tjej kan pynta.
Begravde min pappa förra året. Att få en grav och gravplats som speglar vem han var kändes mycket viktigt. Den är inte helt traditionell men känns rätt. Han var inte heller så traditionell.
Hur kan folk vara så trångsynta och egoistiska att dom retar sig på pyntet i trädet? Förstår dom inte vad en vad det symboliserar? Förstår dom inte att ni sörjer ert barn??? Tycker att det är underbart att ni gör hennes plats varm och välkomnande! Helt rätt! Vem har bestämt att kyrkogårdar inte får vara det?
Försök att inte låta surkärringar och surgubbar påverka er. Ta hand om er och fortsätt göra Noras grav fin!
Vilken fin blogg du har!
Styrkekramar!
Fuck cancer!!!
/Minna
Jag har läst vad som skrivts i GP och här på bloggen och vill börja med att beklaga sorgen. Det är fruktansvärt när ett barn mister livet innan det knappt ens hunnit börja. Jag kan inte för mitt liv förstå hur människor kan göra allt så mycket svårare för er och för Noras alla kompisar genom att klaga på trädet. Jag önskar av hela mitt hjärta att det löser sig så att allt det fina och viktiga i trädet får vara kvar. Varma kramar från ledsen Kerstin
SvaraRaderaHelt sjukt varför inte göra tvärtom? Fler träd eller t om smidda träd att hänga dekorationer i vid varje grav? Eller var tredje eller vad som helst. Förstår inte hur trångsynta människor är. La in ett inlägg på FB om detta och jag fick medhåll. Hoppas att ni kommer till någon överenskommelse. Hade jag varit vid en svensk kyrkogård så hade jag hängt upp en ljuslykta eller två i sk civil olydnad. Kram
SvaraRadera