Botten.
Undrar om jag nått den.
Om det är så här det känns.
När det inte kan bli sämre.
Jag trampar.
Försöker känna.
Något fast.
För att kunna ta sats.
Uppåt igen.
Men jag känner inget.
Inte ännu.
Så det kan nog bli både sämre.
Och bättre.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar