tisdag 30 oktober 2012

Utväg

Om jag inte orkar.
Om jag inte vill leva utan.
Om allt känns meningslöst.

Det finns en bro. 
Den kan jag hoppa från. 
Om jag vill. 

Ibland vill jag.
Ibland känns det lätt. Som en utväg.  
Ibland känns det svårt. Skräckfyllt. 
Omöjligt.  

Jag har ansvar. 
För ett liv jag älskar mer än livet. 
Som ger glädje. 
Som avleder. 
Som är finare än finast.  

En dag i taget. 
En fot framför den andra. 
Ett andetag åt gången. 

Fuck cancer!


måndag 29 oktober 2012

Finbesök

Älskade Snuffisen!

Idag har vi haft fint besök. 
Av kusinerna.
Stor. Mellan. Liten.

Stor är lik dig. 
Något i blicken och leendet påminner. 
Det är fint. Och smärtsamt. 
Stor är eftertänksam och ömsint.
Och fnissig.
Hade velat vara med dig idag. 
Som förra året. 
Ni hade haft det mysigt. 
Kanske klättrat upp i loftsängen. 
Stängt dörren och fnissat. 
Velat vara ifred. 
Som stora behöver. 

Mellan och lillebror har lekt och busat. 
Stojat och röjt. 
Och bråkat lite. 
Mellan är ett charmtroll. 
Och bestämd.
Vet precis hur hon vill ha det. 
Har mycket att berätta. 
Då blir man hes. 
Inte mycket att göra något åt.  
Så det så.

Liten är söt som socker. 
Med hårlockar som guld.
Är lite här och lite där. 
Nöjd och glad.  

Älskade Snuffisen. 
Jag älskar dig. 
Och saknar dig.  
Obeskrivligt mycket. 
Så det gör ont. 

Fuck cancer!


Ombytta roller

Gummihandskar på. 
Operationsduk läggs ut.  
Operationen startar. 
Cvk opereras in.  
Trevägskranar öppnas. Och stängs. 
Mediciner ges. 
Sovmedicin långsamt. Natriumklorid snabbt. 

-Mamma, jag måste ha tre muggar. En med hallonsaft. En med vatten. Och en tom.  

Det är bråttom. 
Blodtransfusion ska ges. 
Knölar tas bort. 
Ur magen. Och huvudet. 
Stick måste göras. 
Emla behövs inte. 
Inte när man är sövd. 

Operationen går bra.
Allt går bra.  
Så klart! 
Med en så rutinerad kirurg, sjuksköterska, onkolog, asih sköterska, veterinär.  
Skolad i verkligheten. 

Fuck cancer!

söndag 28 oktober 2012

Ledsen

-Mamma när jag tittar på den där farbrorn blir jag ledsen.
-Varför då?
-För han ligger ju på sjukhus.
-Varför blir du ledsen för det?
-För att jag tänker på Storasyster.
-Jaha. Blir du alltid ledsen när du tänker på henne?
-Ja.
-Saknar du henne?
-Ja.
-Det gör jag med. Du vet väl att hon tyckte väldigt mycket om dig?
-Ja. Men varför stängde hon in mig på toaletten då?
-Jag vet inte. Det var väldigt dumt gjort av henne. Ibland gör man dumma saker. Även mot dom man tycker om.

(Dialog mellan lillebror och mig)

Fuck cancer!

lördag 27 oktober 2012

Lördagar

"Jag saknar Storasyster alla dagar. 
Jag kommer sakna henne alla, alla dagar i hela mitt liv. 
Till och med på lördagar."

(Sagt av lillebror)

Fuck cancer!

Sex blir åtta

Respekt. 

Så heter vår fina föräldragrupp.
Den som blev till när hon låg i magen. 
En grupp med så många fina. 
Fina mammor. Fina pappor. Finfina barn. 
Fina stunder. Fina minnen. 

På åtta veckor kom det sju barn.
Under åren ett litet gäng till.   
Tillsammans har vi firat sju födelsedagar. 
För sju av de finfina barnen. 
Snart är det dags för den åttonde. 
För sex barn. 

Fuck cancer!

fredag 26 oktober 2012

Trött

20120317

"Jag älskar dig mamma".

Skrivit med blyerts av dig. På två små lappar. Det är det sista meddelandet jag får. 

Jag sitter i soffan med datorn i knät. Du ger mig lapparna utan ett ord. Med allvarlig blick. Medicinpumparna hänger i kors över kroppen. En med morfin och en med lugnande. Vi är hemma och du mår bättre. Det är skönt. 

Gårdagens ord från fina läkaren. 

-Det ser inte bra ut. Bilderna visar fler än sju nya metastaser i huvudet varav en är större än tre centimeter. Vi vet inte vad vi ska göra. Nu handlar det om vad som kan tänkas bli bäst för henne. Lättast. Det kan gå mycket fort.

-Vi vill det som blir lättast för henne.
-Jag vet. Och det gör jag med. Men jag vet inte vad det är.
-Vad tror du?
-Jag vet inte. Jag ska prata med stråldoktorn.

Jag är trött och avtrubbad. Vi har kämpat länge nu. Fått de sämsta beskeden. Gång på gång på gång. Jag vet att mitt barn ska dö snart. Antingen genom hjärnblödning eller genom att inte få luft.

Vad ska jag känna? Vad ska jag göra? Jag vet inte. 

Jag vet att jag är mamma till de två finaste. Jag fortsätter att vara mamma. Har på mig mammaansiktet. Fast helst av allt skulle jag vilja fly. Eller vakna. 
Bli bryskt väckt ur den här mardrömmen. 

Ikväll är det melodifestival. De
n ska vi titta på tillsammans i soffan. Hemma.

Imorgon tar det slut men det vet jag inte ännu. Nu är nu. 

Fuck cancer!




Skriv ut