onsdag 11 maj 2016

Kontrastrikt liv

Jag lever ett kontrastrikt för tillfället. I min yrkesroll projektleder jag företagets partnerskap med Eurovision. Roligt, galet, glitter och glam. Och så korrar jag boken som aldrig tycks bli klar. För att jag inte kan sätta ner foten och säga nu, nu är jag nöjd. Varje gång jag läser hittar jag små saker som jag vill ändra. Jag pratade med en vän som målar akvarell som förstod precis och sa "men var går gränsen för det där sista penseldraget som förstör hela målningen...". Ja, det kan man verkligen fråga sig. 

Och så har jag fått nytt förtroende att vara gästbloggare för Barncancerfonden. Det är tre år sedan jag gästbloggade för dem sist. Nu har de en bloggutmaning under 100 dagar och uppdaterar bloggen varje dag. Jag har fått ansvaret för fyra dagar med start den 16 maj som jag planerar för nu. 

Och så tar sorgen i för att det är den tiden på året, tiden jag har längtat efter så länge. Men mitt i det vackra, ljusa och gröna blir saknaden större och mer smärtsam. Skolavslutningen närmar sig, smärtsamhetens höjdpunkt. Smärtsam för att hon inte står där bland alla barn som slutar femman. Barn med nykammat hår, strukna kläder och sommarsandaler. Och för att de som slutar femman har blivit stora. Så stora som Nora aldrig blev och aldrig blir. Skrämmande snart är den här, skolavslutningen som jag förra året sa att jag aldrig mer tänker utsätta mig för. 

Fuck cancer!



8 kommentarer:

  1. Kia(ängeln Simons mamma)11 maj 2016 kl. 18:53

    Förstår dej till 100%.Simons sista avslutning var just i femman...ont,ont i modershjärtat länge.Hans sista skolavslutning var såååå lycklig och glad innan helvetet började.Varje gång vi varit och vattnat vid graven så säger vi så fel detta är...alla vi som mist känner denna sorg och saknad djupt i våra hjärtan varje dag,i hela livet.Ha en vacker Pingst och stort lycka till med boken.Kia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Önskar dig en fin helg. Varma hälsningar från Lena

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag har tänkt lite så att varje del av året som betyder ngt speciellt...där du känner för o ta en värktablett för att du har fysiskt ont i själen...varje tillfälle det sker...Då betyder det att den man älskar "däruppe" faktiskt är en lite närmare just då.... lite "vart vi än är så är vi alltid tillsammans o särskilt då.....
    En väldigt stor innerlig kram till dig !Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det nog. Önskar så att det inte skulle vara så smärtsamt att vara nära bara. Och önskar att den där värktabletten fanns...
      Varma hälsningar från Lena

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

Skriv ut