Dagar och minnen

Måndagen efter ännu en Visommist helg.

En helg fylld av umgänge, prat och skratt med andra familjer som mist.
Helger vi längtar efter men som skrapar sönder sårskorpan och gör oss tröttare än tröttast.

Och tre år sedan resan tog fart på ett sätt vi inte hade väntat oss.
Dagen som avslutades med vetskapen om att Wilms tumör med metastaser i lungorna kan sprida sig till huvudet.
Följt av en smärtsam tid som ledde fram till slutet. 

Jag känner mig ledsen, låg och energilös.
Min kropp minns.
En tung tid väntar. 

Fuck cancer!