Sju år och etthundratrettionio dagar.
Så gammal blev hon, storasyster.
Idag blir dom lika gamla, storasyster och lillebror.
Och imorgon har jag ett barn som är sju år och och etthundrafyrtio dagar.
Lillebror blir äldre än storasyster.
Men är ändå alltid lillebror.
Jag undrar om det alltid kommer kännas så.
Fuck cancer!
Att bli påmind om hur tiden springer iväg längre och längre från när vi hade våra älskade barn hos oss gör förtvivlat ont. Isaac och Ivar skulle vara ungefär lika gamla fast tiden för oss är frusen vid 6 år 1 månad och 24 dagar. Det är lite svårt att föreställa sig hur han skulle vara om han var med oss fortfarande. Skulle han kunna läsa som han så hemskt gärna ville lära sig? Skulle han fortfarande gilla Super Mario lika mycket? Vilka härligheter skulle han och storasyster hitta på? Nu förblir dessa frågor för alltid utan svar. Och det är väl det som är det svåra. Att föreställa sig Nora som den 10 åring hon skulle vara när tiden stannat vid 7 år och 139 dagar. Och det bittra, fast ända fina i att Ivar nu kommer att visa vägen för hur det är att ha en 8-åring, en 9-åring och alla årngar som Nora inte längre får bli i denna värld. Stora kramar från oss.
SvaraRadera