Ännu en jul.
Den tredje utan. Och den första med känslan av, ja vadå?
Kan inte hitta något ord som beskriver mer än helt okej.
Julen var helt okej.
Och det är bra.
Långt mycket bättre än den första och bättre än den andra.
I år åkte vi bort igen.
Till ett mysigt pesionat med maximal julstämning.
Utsökt mat, fin service och ett skåp fullt av hemlagat julgodis.
Mysigare än mysigast.
Kanske en ny tradition.
Vi får se.
Nu är den över för denna gången, julen.
Det känns skönt.
Och lite tomt.
Längtet tar plats igen.
Melankolin ökar.
I en tidning läser jag en intervju med en flicka som miste sin bror i tsunamin 2004.
Hon svarar på frågan om när hon tyckte livet började bli normalt igen.
"Sorg är verkligen hemskt att vara med om. Till slut lär man sig leva med det. Då blir det bättre. Men normalt blir det inte." (SvD lörd 20 dec 2014, sid 13)
Jag fortsätter lära mig.
Att leva med sorgen.
Och det blir bättre.
Även om vägen inte är plan utan både backig och krokig.
Fuck cancer!
Tack för att du delar med dig! Du får mig att inse att de trötta, dataspelande, vändande-på-dygnet människorna som plötsligt bor hos oss i stället för de tindrande förväntansfulla små som myllrade runt oss alldeles nyss, de finns ändå här hos oss, de finns i våra liv och jag älskar dem så! Kram och önskan om en fortsatt fin julledighet ! E
SvaraRaderaSå klok flicka som sätter ord på sorgen.
SvaraRaderaSå fint att läsa er jul blev fin. Ser fram emot att träffas snart.
Kram