fredag 8 augusti 2014

Ensam

Sommarliv. 
Umgänge och aktiviteter avlöser varandra.
Aldrig riktigt tyst. 
Tills den ensamma stunden kommer.

Sorgen river.
Saknaden trycker. 
Minnesbilderna fladdrar. 
Tomrummet som ett bottenlöst hål. 
Då kommer den.
Den tröga och inkapslade gråten.

Älskade, finaste Nora. 
Saknar dig. 
Längtar efter dig. 
Älskar dig. 
Oändligt. 

Fuck cancer! 

1 kommentar:

  1. Känner igen så!
    Livet som går. T o m bra.
    Men det landar alltid i den förtvivlade saknaden.
    Varma kramar

    SvaraRadera

Skriv ut