-Sjunger du Luffarvisan? frågar jag.
-Ja, den ska vi sjunga på avslutningen, svarar Ivar.
Det knyter sig,
jag dras tillbaka till det gamla livet,
före cancer,
det som jag knappt minns något av.
-Mamma, minns du den lilla simfröken? hör jag Nora fråga med ett fniss.
Ja, jag minns,
minns den lilla simfröken,
lek och plask,
groda, glass och pinne,
och luffarvisan som spelades varje gång.
...fri som en fågel...fri som en fågel...
Jag känner hur hon hänger på min rygg,
hennes armar runt min hals,
hör plasket och fnisset,
känner skvättet.
...fri som en fågel...fri som en fågel...
Älskade Ivar,
idag slutar du förskoleklass,
vår första skolavslutning,
med sång, föräldrar och finklädda barn,
med sång, föräldrar och finklädda barn,
ditt första sommarlov.
Jag bävar,
vill,
och vill inte.
Fuck cancer!
vill,
och vill inte.
Fuck cancer!
Smärtsamma minnen. Och fina.
SvaraRaderaSorgen över det aldrig som aldrig blir.
Över det som borde vara.
Kramar
Det gör så ont ❤️ det är så fel....
SvaraRadera