måndag 30 juni 2014

Alla ska vi dö

"För vi lever i ett land och en tid som drivit högmodet och egoviljan så långt att vi ifrågasätter livets själva grundpelare, och dit hör döden. Vi har monterat ner och gömt undan döden. Vi kan inte kontrollera den, alltså talar vi inte om den, och så länge vi inte talar, skriver eller läser om döden kanske det kan vara så att den inte finns...
Men dina föräldrar ska dö en dag. Dina barn ska dö. Din hustru ska dö. Och du, min vän, ska dö en dag. Döden och livet. Två syskon. Som kristen tror jag inte att döden är slutgiltig. Det som skrämmer mig med döden är frånvaron, tystnaden och tomheten efter människor som jag vant mig att älska och leva med. Andras död skrämmer mig mer än min egen." Utdrag ur Artikel av Marcus Birro.

Ord som kunde varit skrivna av mig. 
Beskrivning av det som jag tänkt så många gånger. 
Som sammanfattar ensamheten jag så många gånger känt under min sorg. 
För om man inte låtsas om min verklighet så blir det ensamt får en sån som mig.

Livet och döden. 
Kärleken och sorgen.
Som två syskon, ja kanske det. 
Och förutsättningarna för varandras existens. 

Fuck cancer! 

1 kommentar:

  1. Ja döden är skrämmande och speciellt när det handlar om barn som ska ha ett långt liv framför sig....
    Arbetar själv inom sjukvården och i en kurs om palliativ vård fastnade denna mening om frågor om döden: "Det är ju vi som är själva kameran och vad händer den dagen kameran stängs av". Våran lärare beskrev det som så att vi kan sätta oss in att andra runt omkring oss kan dö även om det är hur hemskt som helst, men att vi själva en dag bara ska somna och aldrig mera vakna är en väldigt skrämmande tanke för många.
    Tror ändå att ju mer man pratar om döden desto mer naturlig blir den även om man aldrig kan acceptera tanken på att barn dör, kram!
    /Marie

    SvaraRadera

Skriv ut