söndag 28 april 2013

Diamanter

-Mamma, titta det finns lösa diamanter i poolen. Ser du?
-Ja, jag ser. Samma som Nora och pappa dök efter i poolen på Guadelope. Kommer du ihåg det? 
-Ja, men då sa Nora att jag inte fick vara med. 
-Det var tråkigt sagt av henne. Storasyskon kan säga sådana saker ibland. Fast pappa sa väl att du fick vara med? 
-Jag kommer inte ihåg. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer! 

lördag 27 april 2013

Vuxen

-Mamma, skulle Nora varit vuxen nu?
-Nej, hon skulle varit 8 år, lika gammal som Tyra och Adrian. 
-Jaha. 

(Dialog mellan Ivar och mig) 

Fuck cancer!



fredag 26 april 2013

Packa

Jag packar för resan. 
Ivars och min. 
Letar i väskan med badkläder. 
Efter solhattar och armpuffar. 

Jag hittar dem. 
Solhattarna.
Noras. 
Med blommor och prinsessor på. 

Jag luktar på en. 
Hoppas känna doften.  
Men den är borta. 
Kvar är bara lukten av garderob.

Fuck cancer!





torsdag 25 april 2013

Ännu en

En liten fin har lämnat. 
Ännu en tom stol. 
En fjärde. 
Hur är det möjligt?

Ännu en familj i djupaste sorg. 
Som ska gå den långa vägen. 
På den mörka och snåriga stigen. 
En mamma, en pappa, syskon. 
Nära och kära.  

En dag i taget. 
En fot framför den andra. 
Ett andetag åt gången. 

Himlen blir rikare och rikare. 
Smyckad av de finaste.

Bidra i kampen mot barncancer!

Fuck cancer!




Regn

Det regnar. 
Himlen är alldeles grå. 
Det passar bra. 
Och stämmer med min sinnesstämning. 

Jag minns när hon blev sjuk.

En månad som var solig och varm. 
September 2010. 

Jag minns känslan. 

Orden som bäst beskriver.   
Meningen som bodde inom mig. 

"Det passar bäst när det regnar."

Idag gråter himlen. 

Med mig. 
Jag saknar. 
Så det gör ont. 

Fuck cancer!


onsdag 24 april 2013

Familjeresa

-Åh, mamma varför vaknade jag när jag drömde en så underbar dröm. 
-Vadå?
-Att Nora levde och att hela familjen skulle resa till... hm, vad var det nu igen det hette?
-Till Korsika?
-Ja, till Korsika och hela familjen skulle åka. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!



måndag 22 april 2013

Rensning

Skåpet fullt med sjukvård. 
Sprutor, nålar, trevägskranar, pumpaggregat, proppar. 
Betapred, ondansetron, natriumklorid, movicol, heparin. 
Kompresser, handsprit, handskar, klorhexidin. 
Sjukvårdspärmarna från ASIH i stan och hemsjukvården på landet. 
Och den gula burken med smittförande och stickande material. 

Skåpet som stått orört.
På landet. 
Ett likadant som tömdes samma vecka hon dog. 
I stan. 

Nu är det rensat. 
Kvar är sådant vi kan ha användning för. 
I livet utan cancer. 
Och sjukvård i hemmet.  

Det andra ska tillbaka dit det hör hemma. 
På sjukhuset. 

Tack hemsjukvården som gjorde det möjligt för oss att leva hemma. 
Med sjukdom, illamående, aptitlöshet, smärta och ångest. 
För Nora. 
Och för oss. 

Fuck cancer!






söndag 21 april 2013

Ängel

-Mamma, är Nora en ängel nu?
-Ja, kanske. 
-Det sa en på dagis till mig. Att Nora är en ängel nu. 
-Jaha. Många tänker att man blir en ängel när man dör fast vi har tänkt att Nora blev en fin stjärna. Fast ingen vet egentligen. Man får tro och tänka vad man vill. 
-Okej. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!

lördag 20 april 2013

En årsdag

Jag minns tillbaka.
På dagen som ter sig som ett töcken. 
Men också fin och fylld av värme.
Och en vacker bild som sitter kvar. 

Ballonger mot himlen

Stjärna som är din

Fuck cancer!



fredag 19 april 2013

Tretton månader

Ännu en månad av sorg och saknad.
En period som läggs till en annan.
Tretton månader.
Som kommer bli fjorton, tjugosju och oändligt många.
Behovet av att räkna minskar. 
Så känns det nu.

Älskar och saknar.
Varje minut, varje sekund, varje andetag.
Alltid.

Fuck cancer!

torsdag 18 april 2013

Solvarm skolgård

Ett första informationsmöte på Ivars nya skola. 
Den som vi sökt och sökt och sökt till. 
För Nora och för Ivar. 
En föreläsning av lärare som verkar fina och bra. 
Om pedagogiken på skolan. 

De visar en film. 
Barn som pratar.  
Som röjer, stojar och leker. 
På gården i solen. 
Fin och stämningsfull musik. 

Jag ser barn jag känner igen. 
Från dagis med Nora. 
Jag dras tillbaka till en vår. 
Den sista dagisvåren. 
Innan förskoleklass på riktiga skolan. 
Den som hon hinner börja och gå i några veckor. 

Bilder på lekande barn. 
På en solvarm skolgård. 
Minnen som var.
Drömmar som inte blir. 

Gråten kommer. 
Jag sväljer.
Tårarna rinner över och går inte att hejda. 

Jag flyr ut och in på toaletten. 
Det lugnar sig. Lite. 
Jag går hem. 
Och undrar vad de tänker om mamman som kom och log. 
Grät och gick. 

Fuck cancer!

onsdag 17 april 2013

Ett vitt kuvert

I några dagar har jag haft det i min väska. 
Det igenklistrade vita kuvertet. 
Jag vet vad som ligger i. 
Vill öppna men vet inte när. 

Så öppnar jag det. 
Och ser. 
Två fotografier. 
Ett på henne. 
Och ett på oss alla.

Hon sover djupt. 
Om man vill kalla det sova.  
Hennes kropp finns kvar. 
Men inte hon. 

Det är dagen efter den rosa solnedgången. 
Solen har gått upp och blivit en ny dag. 
Den 19 mars 2012. 

Gråten kommer. 
Kort och intensiv. 
Likt en tsunami. 
Det känns längesedan. 

Fuck cancer!

tisdag 16 april 2013

Minne

Ett minne som sitter kvar. 
Som får mig att vilja gråta.  
Vi är på sjukhuset. 
Hon ombeds göra något fysiskt. 
Jag minns inte exakt vad. 
Men jag minns vad hon säger. 

-Jag kan inte. 
-Jo, det kan du. Du är ju en jättestark tjej. 
-Nä, inte nu längre. Inte sedan jag fick den här sjukdomen. 

Orden som gör ont.  
Som knivar i mig. 
Då och nu. 

Minnet av min starka, glada och bestämda lilla tjej.
Medtagen och nedslagen. 
Om och om igen. 
Känslan av att inte räcka till. 
Inte kunna skydda. 
Eller ta bort. 

Fuck cancer!




söndag 14 april 2013

År som går

-Hur gammal var Nora när hon började med medicinerna? 
-Hon var fem år. 
-Hur gammal var hon när hon dog då?
-Då var hon sju år. 
-Men hur gammal är hon nu?
-Hon skulle varit åtta år. 
-Men hur gammal är hon?
-Hon är åtta år. 
-Ivar har ingen lillasyster. 
-Nej, det har han inte. 

(Dialog mellan mig och C som precis avslutat sin 2,5 år långa leukemibehandling)

-Nä, för jag har bara en storasyster fast hon finns inte för hon har dött, tillägger Ivar. 

Fuck cancer!

lördag 13 april 2013

En önskan

Vi ska skriva ner tio saker vi mår bra av. 
Och fem som vi vill göra men inte kan.
En övning på skrivkursen. 

Snabbt och lätt skriver jag de tio sakerna.  
Sedan blir det stopp.
Jag kan bara komma på en enda sak jag vill men inte kan.

Jag skriver inte ner det.
Det gör för ont.

Fuck cancer!

torsdag 11 april 2013

Medicin

Bästisarna Ivar och Armando tittar på vår fotovägg hemma i köket. 

-Var är det? frågar Armando. 
-Det är delfinerna på Kolmården och där är jag och Nora på Liseberg, svarar Ivar.
-I flygplanen, dom är jätteroliga fast roligast när man sitter fram. Men vem är det på det fotot?
-Det är Nora, fast hon har inget hår för hon fick en sjukdom så hon tappade det. 

-Fast det var medicinerna mot sjukdomen som gjorde att hon tappade håret, tillägger jag. 

-Fanns det medicin till Nora? frågar Armando.
-Ja, men ingen som var så bra så sjukdomen försvann. Fast dom allra flesta som får den sjukdomen blir friska med medicin. Men inte Nora, svarar jag. 
-Ja, och nu är hon död. 
-Ja, det är hon.

Fuck cancer!

onsdag 10 april 2013

Skridskor

Ute på gården lyser solen.  
En liten tjej på rullskridskor åker mot mig. 
En av de fina små vännerna. 

-Det är synd att inte Nora kan åka rullskridskor, säger hon. 
-Ja, det hade hon gillat jättemycket, svarar jag. 
-För hon kunde väl åka skridskor?
-Ja, lite grann. 

Det hugger till. 
En dröm som inte blir. 
Nora på rullskridskor med en liten kompis. 
Jag ser henne framför mig. Och hör. Alldeles tydligt.  
Leendet. Hur hon vinglar till. Ropar hjälp. Får tillbaks balansen och rullar vidare. 

Ett minne dyker upp. 

Skridskodagen. 
Några veckor innan spridning. 
Efter sexton månader av stenhårt kämpande. 
Då hon var stark, pigg och glad. 
Och så gott som opåverkad av de elaka cellerna.
De som växte snabbare än vi kunde ana.  

En fin dag tillsammans. 
Med finaste vännerna. 
Bästisarna. 

Fuck cancer!



tisdag 9 april 2013

Stampe

-Mamma, vilka är du ledsen för är döda?
-Jag är ledsen för att Nora är död.
-Ingen mer?
-Jo, farbror Nils. 
-Jag är ledsen för att Nora, farbror Nils och Stampe är död. Men du är inte ledsen för att Stampe är död. 
-Jo, lite men jag glömde Stampe. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!




måndag 8 april 2013

Bättre och sämre


Jag hittar en anteckning. 
Loggen över intaget.
Noras intag via sond.
En ganska typisk dag.

9 januari 2011

Kl 05,30 Alvedon, vatten 30 ml
Kl 8-10 Meronem, Vancomycin (antibiotika)
Kl 11 Proviva 60 ml, rapsolja 6 ml, vatten 30 ml
Kl 12 Nexxium, vatten 30 ml
Kl 12.30 kräktes
Kl 13 Alvedon, vatten 30 ml
Kl 13 Zofran
Kl 14 Proviva 60 ml, vatten 20 ml
Kl 16-21 Tpn 64 ml/timme
Kl 19,30 Alvedon, vatten 20 ml
Kl 21-23 Meronem, Vancomycin (antibiotika)
Kl 23 Proviva 60 ml, rapsolja 6 ml, vatten 30
Kl 23.45 kräktes
Kl 00- glucosdropp 64ml/timme
Kl 00,15 kräktes


Det kommer bli bättre, och sämre, och lika, och bättre, och sämre.
Och så håller det på.

Fuck cancer! 

fredag 5 april 2013

Yrkesval och rädsla

-Mamma, är du rädd för att dö?
-Nej, det är jag inte. 
-Är du inte rädd för att dö? Så då kommer du aldrig dö då?
-Jo, det kommer jag men jag är inte rädd för det. 
-Men varför inte då?
-Jag är inte det bara. Är du rädd för att dö?
-Ja, för det är jättefarligt att dö. 
-Jaså. Varför då?
-Men då äter man ju inte. Och leker inte. Och sover inte. Då finns man ju inte. 
-Fast det vet vi inte. Man kanske lever någon annanstans när man är död. 
-Nej, det gör man ju inte. Man ligger ju bara under en grav. Det gör ju Nora. 
-Ja, det gör hon. Fast hon kanske lever någon annanstans också. Kanske på en stjärna på himlen. 
-Jaha, vadå så hon kanske jobbar i en sådan där affär där eller? 
-Stora mataffären?
-Ja.
-Tror du att hon vill det?
-Nej.
-Vad tror du att hon vill jobba med då?
-På ett sjukhus. För att hon var så mycket på sjukhus. 
-Ja, det var hon. Tror du att hon vill jobba på sjukhus? Tänker du med människor eller djur. 
-Djur. På ett djursjukhus. Det tror jag att hon vill jobba med. 
-Ja, det tror jag med. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!


Hösten 2011, rum 8, avd 322, DSBUS.
Under djup koncentration utförs en av många operationer.
På bilden ligger Rosita i syrgastält och får mer sömnmedel. 
Allt går bra. Operationen utförs av en rutinerad veterinär och sann djurvän. 

torsdag 4 april 2013

Sirener

Då och då hör jag dom. 
Ljudet av sirener. 
Ibland på riktigt. 
Ibland i mitt huvud. 
Varje gång blir jag rädd. 
Och stressad. 

Ljudet som slungar mig tillbaka. 
Till söndagen den artonde mars. 
För drygt ett år sedan.  
När jag springande med lillebror i handen blir omkörd av en ambulans.
Med sirenerna på.

Ambulansen som är på väg hem till oss. 
På utryckning efter larmet om en liten flicka med sannolik hjärnblödning. 
Min lilla flicka. 

På resan in till sjukhuset ligger du på din pappa. 
Jag sitter bredvid. 
Din hand ligger i min. 
Du kräks och sedan blir du tyst.

-Nora, Nora hör du oss?


Frågar Marcus och ruskar lite lätt på dig. 

Du svarar inte.     

Framför oss sitter ambulanssjuksköterskan. 
Han ser allvarlig ut. 
Men ingriper inte.
Det finns inget att göra.  

Du sover djupt. 
Ser lugn ut.
Andas tungt. 

När solen går ner är himlen alldeles rosa. 
Som att någon gör fint inför din ankomst. 
När solen går upp igen är det över. 
Och alldeles tyst.

Fuck cancer!





Franska myggor

-Mamma, hur många myggbett fick jag när vi var på det där varma stället med pool?
-Menar du när vi var på Guadelope?
-Ja.
-Oj, jag vet inte. Men många var det. 
-Men varför fick inte Nora några myggbett?
-Jag vet inte. Myggorna tyckte väl att ditt blod var godast.  
-Men det är orättvist. Varför fick bara jag myggbett och inte Nora?
-Jag vet inte. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Orättvist?
Med lillebrors glasögon orättvisare än orättvisast.
Med mina inte särskilt.
Och jag antar att franska myggor inte gillar cytostatika. 

Fuck cancer!

tisdag 2 april 2013

Teckning

-Mamma, hon vill rita på den här men det vill inte jag för den har Nora gjort. 
-Säg till henne det då. 
-Det gjorde jag. Jag sa att den har min storasyster Nora gjort. 
-Vad bra. 
-Jag vill att du ska ta den så den inte blir förstörd.
-Okej. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!

Skriv ut